En förunderlig historia om en gotlandsöring!

Alldeles nyligen annonserades två vetenskapliga studier om catch and release vid havsöringsfiske på Gotland (Blyth and Bower, 2022) samt (Blyth and Rönnbäck, 2022). Forskningsstudien som genomfördes under 2019 – 2020 visar bland annat att överlevnaden vid catch and release av havsöring på Gotland generellt sett är hög. Samtidigt måste man som sportfiskare tänka på att minimera drillningstid och luftexponering för att förbättra öringens återhämtningsförmåga vid återutsättning och för att minimera s k delayed mortality.

Att överlevnaden generellt sett är hög och återhämtningsförmågan hos återutsatta fiskar är god kan möjligen återspeglas av följande lilla historia:

I en av Sams studier märktes öring med floy tags (externa märken med ett individuellt nummer inpräntat) för att kunna få data på överlevnad och tillväxt vid återfångster. Av 157 märkta öringar under maj 2019 och mars-sept 2020 hade i april 2021 knappt 10% av fiskarna återfångats vid olika tidpunkter.

En öring från studien fångades den 27 augusti 2020 längs kusten långt uppe på norra Gotland. Fisken var en hanfisk på 59 cm som, efter att forskarna tagit de prover som skulle tas, märktes med ett externt märke och återutsattes på fångstplatsen. Ungefär åtta månader senare, den 11 december 2020, och efter en resa på ca 8 mil fångades öringen i en fiskfälla i en av de åar där Sportfiskarna övervakar lekvandringen av havsöring. Det var Sportfiskarnas medarbetare och projektledare Nikolas Hjemdahl som tillsammans med Magnus Svensson, fältpersonal, fick äran att plocka fisken ur fällan och rapportera återfångsten. Öringen hade växt något och mätte nu 62 centimeter. Fisken släpptes i ån uppströms fällan och förhoppningsvis lekte den framgångsrikt med en hona strax före jul 2020.

Där kunde historien ha vari slut men inte nog med det. Ytterligare ca fyra månader senare, den 20 april 2021, fångades samma fisk igen. Gissa var? Jo, i stort sett på samma plats som där den första gången hade fångats och märkts, det skiljde bara något hundratalet meter. Öringen hade alltså efter den första fångsten vandrat söderut och tillryggalagt minst 8 mil för att leka i den å där den antagligen fötts en gång. Därefter har den åter vänt nosen mot norr och simmat upp till välbekanta kuststråk på norra Gotland, där den antagligen också kände sig hemma. När den fångades en andra gång hade den växt ytterligare två centimeter och mätte alltså 64 cm i april 2021.


Nikolas Hjemdahl, Sportfiskarna, med den havsöring som återfångats två gånger inom studien om catch and release på Gotland. Fotot: Magnus Svensson

Historien visar att åtminstone den här fisken uppenbarligen inte led några större kval av att bli återutsatt. Den visar också att öring kanske inte bara återvänder till sin födelsebäck när den ska leka, den kanske också efter lek återvänder till sina kända uppväxtplatser längs kusten i större utsträckning än vad vi kanske har antagit. Här skulle ytterligare forskning kunna ge tydligare svar.

Från studien kan också nämnas att den fisk som återfångats längst från märkningsplatsen var en öring som simmat till Estland, en sträcka på ungefär 25 mil från utsättningsplatsen.

Även om resultaten från studien pekar på hög överlevnad vid catch and release på havsöring på Gotland poängterar författarna att förbättringar när det gäller hanteringen i samband med återutsättning behöver ske, framförallt genom att korta drillningstider och minimera luftexponering av fisk. Tänk på det.

Trevlig fiskesommar!


Ny vetenskaplig studie om catch and release från Gotland.

Den studie som Samuel Blyth och Shannon Bower just publicerat om catch and release i samband med havsöringsfiske på Gotland ger en mängd spännande resultat och värdefull information. Kanske är det snart dags att också utnyttja en del av erfarenheterna i förvaltningen av fisket efter havsöring på Gotland.


Foto: Hasse Härkönen

Några av de viktigaste rönen från studien är;

  • Vid rätt hantering är negativ påverkan minimal på majoriteten av havsöring som återutsätts vid kustfisket på Gotland. Överlevnaden är hög baserat på de återfångster av märkt fisk som registrerats i studien.
  • Under vissa omständigheter kan däremot stressrelaterade symtom som höga mjölksyrenivåer, förhöjd glukoshalt i blodet och avsaknad av vissa reflexer ge negativa effekter som potentiellt kan leda till vad som kallas ”delayed mortality”, alltså dödlighet efter återutsättning. Hög vattentemperatur, lång drillningstid och om fisken lider av någon synlig skada eller nyligen har lekt är exempel på sådana omständigheter.

En slutsats från studien är att catch and release kan utnyttjas som ett hjälpmedel i förvaltningen av havsöringsfisket på Gotland. För att C&R ska fungera optimalt, med minimal negativ effekt på fisken, krävs dock att sportfiskare som ska släppa tillbaka sin havsöring minimerar hanteringstiden innan fisken återutsätts, begränsar exponeringstiden i luften till <10 s och undviker annat som kan föranleda stress och ge fisken skador. Resultaten indikerar också att enkelkrok är att föredra framför trekrok för att reducera krokningsskador och hanteringstiden vid återutsättning.

Du kan läsa hela studien här: https://doi.org/10.1111/jfb.15108