Havsöringsfiske på Gotland

Här bjuder vi på en grundkurs i havsöringsfiske på den gotländska kusten för dig som vill lyckas i jakten på havets silver.

Var finns havsöringen?

Havsöringen (Salmo trutta trutta) är en rörlig fisk som kan dyka upp lite varstans längs kusten. Under delar av året ger sig de vuxna, större fiskarna, gärna ut på jakt efter bland annat strömming och skarpsill. Det är speciellt under den varmare delen av året som havsöringen simmar längre ut till havs.
Men eftersom den under en relativt stor del av året uppehåller sig relativt kustnära är den en populär art att fiska på grundare vatten, med spinn- eller flugspö.

Fiskeplatser

Havsöringen rör sig egentligen längs hela gotlandskusten. Det finns ungefär 80 mil stränder att beta av.
Ofta hittar man den där det finns variationer i bottenstrukturen. Bland stenar och tång, i gränsen mellan grunt och djupare, intill rev och grund och områden där mjuk botten möter hård botten. Men eftersom den är en rörlig fisk så kan den dyka upp lite varstans. Tålamod och envishet är nödvändigt! Likaså vadarbyxor, som gör att du kan fiska på fler platser än om du bara har skor eller stövlar.

Kanske har du hört talas om ”pallkanter” och ”pallfiske”. På sina håll, till exempel kuststräckan på nordvästra ön, eller söder om Visby, är bottnen närmast land en form av stora undervattenshällar, bitvis med stora sprickor, eller flikar av djupare partier. Dessa undervattenshällar kallas ”pallar” och stupet mot djupare områden kallas ”pallkant”. På sådana områden kan det vara bra att fiska av både de grundare områdena, sprickorna och ut över kanterna, men det är sällan nödvändigt att balansera omkring ute på själva djupkanten. Det kan vara direkt farligt. På vissa platser är det djupt vatten ända in till land.

Steniga kuststräckor med både små och stora stenar, tång och kuperad botten är alltid intressanta platser. På rena sandstränder handlar det om att hitta fläckar med växter, eller stensamlingar som bryter av miljön. Där man kan anta att småfiskar och andra små bytesdjur gömmer sig kan också havsöringen dyka upp.
Långsträckta rev, uddar och djupare områden mitt på grundområden är klassiska platser att fiska efter rovfiskar. Havsöringen är inget undantag.

Säsong - i stort sett året om

Det går att fiska havsöring året om. Den mest populära perioden är våren, med april som en höjdpunkt hos sportfiskare från när och fjärran. Men det finns havsöring längs de gotländska kusterna även under höst, vinter och sommar. Sommartid är det främst de kallare perioderna som är intressant.

Höst

I takt med att temperaturen faller och höststormarna börjar röra runt vattnet kommer havsöringen närmare kusten. Det är också nu som de könsmogna öringarna som ska leka närmar sig sin födelsebäck. Leken sker i regel någon gång under oktober-december, beroende på vattentillgång, väder, temperatur och andra faktorer. För att skydda havsöringen under leken finns 25 olika fredningsområden. Där det är totalt fiskeförbud 1 oktober–31 december. Läs mer om fiskeregler.

Som sportfiskare är man i regel inte intresserad av att fånga en lekfärgad fisk. Även de blanka fiskar som hoppar över leken närmar sig kusten i jakt på föda under höstmånaderna.
Dagar med tuffa vindar blandas med stilla och kyliga dagar. Höstfisket kan innebära ett tålamodsprövande fiske. Fiske mot djupare partier kan löna sig. Ofta hittar man fisken där vinden legat på och fört med sig olika ätbara saker närmare land.

Vinter

Så länge det inte råder minusgrader eller isen ligger längs stränderna går det att fiska havsöring under de korta vinterdagarna. Milda perioder är i regel de tillfällen då det är lättare att truga havsöringen till hugg, men även i kyligare väderlek kan de vara på hugget. Ingen regel utan undantag – men oftast är det fiske mitt på dagen som tenderar att fungera bäst. Det kan löna sig att fiska riktigt långsamt och testa även grunda, vindskyddade områden. Under vinterperioden kan de mest vindexponerade platserna och iskall pålandsvind göra att öringen flyr till djupare områden, eller till de ställen där det finns lä och en något mer stabil temperatur.

Den gotländska vintern är i regel relativt mild, men snö, iskyla och hårda stormar förekommer också. Det fuktiga klimatet gör det rått och kallt, så om du är ute på öringsfiske måste du klä på dig ordentligt.

Vår

Våren är kanske kustfiskets högtidsstund för dig med havsöring i drömmarna. Med stigande vattentemperatur, bättre jaktljus, stabilare väder och längre dagar får havsöringarna större aptit. De blir mer rörliga och villiga till jakträder, vilket gynnar sportfisket. Tidigt på våren kan områden med en halv grad varmare vatten än de omgivande områdena vara avgörande för att hitta havsöringen.
Vårens fiske betyder också att de jagande havsöringarna kan förflytta sig relativt stora sträckor och således finnas på såväl grunda strandsträckor bland stenar och sand som över djupare partier med sprickor och närhet till de stora djupen. Lite vind och molnighet kan sätta fart på jaktlusten om det varit en stilla och solig period. I regel är det bra att fiska i pålandsvind.
När det finns gott om bytesfisk som tobis och strömming nära kusten kan havsöringarna vara på ett riktigt frossarhumör och hugga hårt. Då brukar högt tempo och hyfsat stora be-ten ge resultat.

När våren fortskrider och temperaturen stiger blir havsöringen ofta knepigare att komma till tals med. Rena huggperioderna blandas med cykler av helt ointresserade fiskar. Kort uttryckt kan en varmare årstid med mycket mat för havsöringen göra att den i ena stunden jagar frenetiskt för att i nästa ha ett överflöd av mat som gör den svår att lura till hugg.
Senvåren bjuder på härliga kvällar där havsöringarna ibland simmar på så grunt vatten och kalasar på insekter eller smådjur att ett lättare flugfiske – till och med torrfluga –är ett ut-märkt alternativ.

Sommar

När sommaren kommer byter många från vadarbyxor till badbyxor. Men det finns fortfarande chans till en dust med havsöringen. I allt för varmt vatten flyr havsöringen till djupare vatten, men den kan komma nära stränderna då kalla strömmar för med sig svalare havsvatten, eller under gryning och skymning. Ska man ha någon enkel rekommendation för sommarfiske så är det enklare att hitta öringen i början eller slutet av sommaren, gärna i anslutning till djupare och kallare vatten.

Fiskestrategi

Börja alltid att fiska av det grundaste området, innan du traskar ut i vattnet. Öringen kan finnas närmare land än du tror. Kasta och placera sedan ditt drag eller din fluga i olika riktningar. Var uppmärksam på virvlar, stötar eller annat som kan vara en fisk som är i kontakt med ditt bete.

Fiska i varierande tempo, gör täta stopp, tempohöjningar och liknande. Ofta hugger det i pausen, eller när du ger fart åt betet efter ett stopp.

Har man inte känt eller sett någon fisk efter några kast så lönar det sig oftast att förflytta sig.

Finns det ingen fisk hemma på stället du testat kan du antingen byta ställe, eller ta en fika och fiska samma ställe en gång till. Öringen kommer och går på vissa områden under dagen.

Finns det redan andra fiskare på plats måste du tänka på att inte traska ner precis intill dem, eller framför dem i riktningen de rör sig. Ta kontakt och fråga om det är ok att fiska åt endera riktningen, eller välj en annan av de över 700 kilometer kust som finns till förfogande. Håll reda på fredningsområden, militära skyddsområden och fågelskyddsområden där du inte får fiska eller över huvud taget vistas.

Utrustningstips

Både flugfiske och spinnfiske fungerar. Tänk på att det ofta är blåsigt och tufft väder.
Spinnspö i längden 9–11 fot för betesvikter upp till 30 gram är en bra utgångspunkt. Klassiska skeddrag, eller kustvobbler som väger ungefär 15–30 gram är långkastande och populära beten. Färgval handlar mer om människans idéer än vad fisken föredrar, men fiskliknande kulörer används ofta. Ibland kan det vara givande med skarpa och kontrastrika färger och mönster. Testa dig fram och använd det du tror på.

En haspelrulle i storlek 2000–2500, eller en multirulle i lagom nätt storlek laddad med superlina runt 0,15–0,20 mm eller nylonlina på cirka 0,30 mm föredras av de flesta. Många väljer att använda en par meter lång tafs närmast betet bestående av fluorocarbon på 0,35–0,45 mm. En upphängarfluga används mellan varven av både av flug- och spinnfiskare.

Flugfiskaren använder gärna spön och lina i klass 7–8. Både fisk- och räkimitationer på en hyfsat tålig tafs. Ett bra grundtips är en spölängd taperad tafs, med cirka 0,30 mm spets och 0,30 mm tafsmaterial mellan den taperade tafsen och flugan. Öringen nosar runt efter spigg, tångräkor, märlor, smörbultar, tånglakar, vattengråsuggor och allehanda kryp. Testa imitationer, men var inte heller rädd för att använda färgglada och yviga kreationer. Det kan vara vettigt att utrusta sig med både flytlina och en intermediate-lina för att kunna variera fiskedjup och tempo.

Spinnfiske med kastdobb

Bombarda och fluga, mikrobeten eller mask- och småkrypimitationer som ”Gulp!” vinner allt fler anhängare. Med kastdobbar i olika utföranden – flytande, svävande och sjunkande – kan du variera ditt fiske på många sätt, täcka stora ytor och använda en metod mittemellan spinn- och flugfiske.

Använd riktigt skarpa krokar – gärna utan hullingar, eller med mikrohullingar – oavsett om du använder trekrok eller enkelkrok. Ha också en peang eller tång till hands, så att du enklare kan kroka loss fisk som du ska släppa tillbaka på ett snabbt och skonsamt sätt.

Vadarbyxor

Vadarbyxor rekommenderas eftersom många kuststräckor är långgrunda. Kom ihåg att vara försiktig. Sprickor och håligheter på botten, vågor, strömmar och vindar kan göra vadningen svår och farlig på sina håll. Gå inte för långt ut!

Ha en trevlig vistelse på Gotland.